SAOL     SO     SAOB     Alla tre   läs på saob.se
SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1941  
LUTA lɯ3ta2, v.2 -ade. vbalsbst. -ANDE, -NING.
Etymologi
[jfr d. lude, nor. lute; avledn. av LUT, sbst.2]
jfr ASK-, AV-LUTA.
1) behandla (ngt) med lut för att befria det från föroreningar l. för att låta det undergå viss önskad förändring (t. ex. uppmjukning l. upplösning o. d.), indränka (ngt) med lut, låta (ngt) ligga i lut, lägga i lut. Lind (1738). VetAH 1745, s. 248. För att underlätta rengöringen böra kläderna förut hafva varit lutade i kall sodalut. TT 1872, s. 297. 2SvKulturb. 7—8: 265 (1937). — jfr INLUTA, ÅNGLUTNING. — särsk.
a) med avs. på torkad fisk, för beredande av lutfisk. Lutad fisk. Lindestolpe SuurbrFr. 43 (1718). Fisken (skulle) lutas (före julen). Bendz Landsv. 41 (1916).
b) (ny anv.) med avs. på väg: fukta (vägbana) med sulfitlut för att binda vägdammet. Östergren (1932).
2) (i fackspr.) utdraga (ngt) gm urlakning, framställa (ngt) i form av lut; utdraga (ngt) ur lut; utan obj.: framställa lut. Saltpeter, som är skarpare än thet man lutar ur jorden. Block MotalaStr. 39 (1708). Luta .. (dvs.) Göra lut. Schultze Ordb. 2897 (c. 1755). Agardh (o. Ljungberg) III. 1: 300 (1857).
Särsk. förb.: LUTA UR. (†) till 1: rengöra (ngt) gm att lägga det i lut. Lind (1738). jfr URLUTA. —
LUTA UT. (†) till 2: utdraga (ett ämne) ur ngt gm begjutning med vatten. Kalm VgBah. 269 (1746). Scheele Bref 69 (1773). jfr UTLUTA.
Spoiler title
Spoiler content