SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1941  
LUTA 3ta2, sbst.1, r. l. f., best. -an; pl. -or (VaruhusR 1539, s. 97 a, osv.) ((†) -er G1R 23: 423 (1552), OxBr. 11: 699 (1637); -ur ArkliR 1563, avd. 20).
Ordformer
(-a 1579 osv. -e 1539c. 1600)
Etymologi
[fsv. luta; jfr d. lut, i ä. d. äv. lute, nor. lutt; av mnt. lute, motsv. t. laute, eng. lute; av fr. luth; jfr mlat. lutana, lutina; ytterst av arab. alūd, trä, instrument av trä]
1) mus. knäppinstrument med välvd kropp, hals med tvärband, rundt ljudhål o. sensträngar som nedtill äro fästa vid en list på locket. Spela, knäppa på luta. Sjunga till luta. G1R 12: 191 (1539). VaruhbTulltaxa 1: 550 (1931). — jfr A-, BAS-, BJÖRKE-, DISKANT-, KLAGO-, STRÅK-LUTA. — särsk.
a) (numera bl. i vitter stil) i uttr. leka, förr äv. slå på luta l. slå sin luta. Slåå på Luta. Linc. N 2 a (1640). Sin luta de slå. Stagnelius (SVS) 1: 329 (c. 1815). Kan du ej lära henne slå på luta? Hagberg Shaksp. 7: 158 (1849). Kung Erik leker på luta. Snoilsky 1: 164 (1870, 1874).
b) bildl.; särsk. ss. beteckning för (vemodig) diktkonst l. diktning; jfr motsv. anv. av LYRA, sbst.4 Så länge nå'n Poët kan på sin Luta spela, / .. Så skall till Runi' låf .. / .. rätt diupa Runor ristas. Frese VerldslD 136 (1714, 1726). Blott för tårar lämpar sig min luta. 3SAH 9: 108 (c. 1875, 1894). jfr SVÅRMODS-LUTA.
2) om vissa redskap som mer l. mindre likna en luta (i bet. 1). — jfr BORR-LUTA. — särsk.
a) om ett slags hacka l. raka bestående av ett blad anbragt i rät vinkel mot skaftet; särsk. metall. om ett gruv- l. hyttredskap som användes i sht vid utdragning l. fatning av malm, slagg m. m. BtÅboH I. 1: 38 (1556); bet. oviss. GripshR 1597, s. 133 (i inventarium vid Äkers bruk). Stor Glödraka eller luta. BoupptSthm 25/4 1646. Garney Masmäst. 228 (1791). VästmFmÅ 16: 72 (1926). jfr AVDRAGS-, JÄRN-, MALM-, SKAFT-, SLAGG-LUTA m. fl.
b) färg. visst redskap för omröring av färgkyp l. annat färgbad. AHB 38: 35 (1869).
c) sjöt. visst redskap för rengöring av ett fartygs botten under vattnet. Röding SD 58 (1798). Stenfelt (1920).
Ssgr (till 1, mus.): A: LUT-BOK; pl. -böcker. (lut- 1918. lute- 15631893) (förr) innehållande anvisningar för lutspelning samt musik för luta. FörtHertJohLösegend. 1563, s. 37. 2NF 28: 255 (1918).
-FODER. (lut- 1678c. 1755. lute- 1749) (†) = -FODRAL. BoupptSthm 10/12 1678. Schultze Ordb. 1223 (c. 1755).
-FODRAL. PoetK 1817, 2: 149.
-HALS. (lut- 1798. lute- 1640) jfr HALS 6 e. Linc. Xx 1 a (1640). Adlerbeth FörslSAOB (1798).
-SKRIFT. (förr) = -TABULATUR. Landsm. XII. 5: 10 (1893).
-SLAG. (lut- c. 1755. lute- 1689c. 1777) (†) lutspelning. Wexionius Vitt. 419 (1689). Thorild (SVS) 1: 14 (c. 1777).
-SLAGARE. (lut- 1587. lute- 1539c. 1755) (†) lutspelare. KyrkohÅ 1909, MoA. s. 74 (1539). Schultze Ordb. 4488 (c. 1755).
-SLAGERSKA. (lut- 17221739. lute- 16401700) (†) lutspelerska. Linc. Hh 2 a (1640). Schenberg (1739).
-SLAGNING. (†) = -SPELNING. Schultze Ordb. 4490 (c. 1755).
-SPEL. (lut- c. 1755 osv. lute- 16491769)
2) (†) luta. Swedberg SabbRo 1477 (1687, 1712).
-SPELANDE, p. adj. (luta-) SD 1899, nr 593, s. 3.
-SPELARE. (lut- 1587 osv. luta- 1895) Helsingius V 7 b (1587).
-SPELERSKA. Lindfors (1815).
-SPELMAN. (†) lutspelare. Lind 1: 1083 (1749).
-SPELNING.
-STRÄNG, r. l. m. (lut- 17231889. lute- 15691797. luten- 1560) [fsv. luto stränger] KlädkamRSthm 1560 F, s. 6 a.
-STÄMMA, r. l. f. (lut- 17581864. lute- 1787)
1) (†) om lutans ton. Bellman SkrNS 1: 276 (1787). Lindfors (1815).
2) (förr) i vissa musikinstrument: särskild stämma liknande lutans. (En klavicymbal med) 2:ne Lutstämmor. PT 1758, nr 10, s. 4. Höijer (1864; i piano).
-SÅNGARE. sångare som sjunger till luta. UNT 1929, nr 10360, s. 2.
-TABULATUR. (förr) särskild notskrift använd vid uppteckning av musik för luta. Valentin Musikh. 2: 58 (1901).
B (mindre br.): LUTA-SPELANDE, -SPELARE, se A.
C (†): LUTE-BOK, -FODER, -HALS, se A.
-KLANG. (lute- c. 16201757. luto- 1812) Visb. 1: 246 (c. 1620). Phosph. 1812, s. 9.
-SLAG, -SLAGARE, -SLAGERSKA, -SPEL, -STRÄNG, -STÄMMA, se A.
D (†): LUTEN-STRÄNG, se A.
E (†): LUTO-KLANG, se C.
-LJUD. bildl.; jfr LUTA, sbst.1 1 b. Atterbom Lyr. 2: 318 (1810).
Avledn.: LUTA, v.1 sjöt. till 2 c: rengöra (fartyg l. fartygsbotten) med luta. Röding SD 58 (1798).
Spoiler title
Spoiler content