[eg. vbalsbst. (med bortfallet slutljudande d) till LYDA, lyssna]
(i vissa trakter) lyssnande; i sådana uttr. som stå på ly, stå o. lyssna (i smyg), giva ly, skänka (ngns ord) sin uppmärksamhet. Gifva ly. Lind(1749). Mina vänner och godt folck! jag ber eder om ly och lof. Lönqvist Bara 13(1775). Så skuffade .. (fader Mates) upp dörren. Drängen, som stått på ly, smög sig skamflat mot farstuporten. Högberg Vred. 2: 15(1906).
SAOB
