SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1941  
LYMNING, f.
Etymologi
[jfr sv. dial. (ö. Smål., Ög., Närke, Estl., EgFinl.) lömning, lymning, limning, lämning, lönning, lynning, ton, sång, musikaliskt anlag, ”röst”, ävensom sv. dial. (Skåne) lymme(ne), ljud, ton, melodi, dan. dial. (Bornh.) lömming, i samma bet.; trol. vbalsbst. till LJOMMA, som söderifrån spridt sig på ömse sidor om Östersjön]
(†) ljud, ton; klang; melodi; äv. närmande sig bet.: rytm. Balck Musæus M 5 b (1596; bildl.). (Påven Leo II) stälte vppå Loffsångerne een bättre och artigare Melodie och Lymning, än brukeligit war. Schroderus Os. 2: 359 (1635). Verelius Run. 3 (1675).
Spoiler title
Spoiler content