LYRISM lyris4m, r. l. m.; best. -en; pl. (i konkretare anv.) -er.
Etymologi
[jfr d. lyrisme, eng. lyrism; av fr. lyrisme, formellt motsv. gr. λυρισμός, lyrspel, till λύρα (se LYRA, sbst.4)]
(i sht i fackspr. o. i vitter stil) egenskapen l. förhållandet att vara lyrisk (i bet. 2, 3); lyrisk karaktär l. stil; lyriskt drag. SvLitTidn. 1817, sp. 743. Av lyrismer finns det i .. (N. N:s) pjäs knappast mer än själva titeln, Natt över havet. GHT 1935, nr 291, s. 3. Hans (skol)-uppsatser voro välformade och flytande med en dragning åt lyrism. Swensson Willén 246 (1937).
SAOB
