SAOL     SO     SAOB     Alla tre   läs på saob.se
SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1941  
LÄFFLA, v. -ade. vbalsbst. -ANDE, -ERI (se avledn.); -ARE, -ERSKA, se avledn.
Ordformer
(läffl- (leffl-) 1629—1652. lefl- 1620—1640. läfi- 1614—1665)
Etymologi
[jfr d. lefle; av nt. leffeln (t. löffeln), avledn. av mht. laffen, leffen, slicka]
(†) bedriva kurtis (med ngn), flörta; äv. allmännare: söka ställa sig in hos ngn. Messenius Blanck. 54 (1614). Wallensteins lefflande med Hanssestäderne. RP 1: 230 (1629). Han hafuer .. tagit Her Pedherss pijga, och läflat medh henne, och budit till att kränka henne. VDP 1654, s. 185. JRudhelius (1665) i 2Saml. 35: 226.
Avledn. (†): LÄFFLARE, m. kurtisör. Messenius Blanck. 58 (1614). Wollimhaus Ind. (1652). —
LÄFFLERI, n. kurtis. Messenius Blanck. 54 (1614). Icke allena Hoor .. vthan och all Elskogzkättia, (lefflerij) kyssar .. och skamlösa tanckar äre okyskheet. Schroderus Comenius 826 (1639). Brasck FörlSon. I 2 b (1645). —
LÄFFLERSKA, f. kvinna som bedriver kurtis. Linc. (1640; under amasius). Wollimhaus Ind. (1652).
Spoiler title
Spoiler content