SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1941  
LÄKEMEDEL 3ke~me2del, n.; best. -dlet; pl. =.
Ordformer
(läk- 17861857 (: läkmedels-läror). läke- 1723 osv.)
Etymologi
[av LÄKA, v.2, o. MEDEL]
medel att bota resp. förebygga l. lindra sjukdom l. sjukdomssymtom hos människor l. djur, medicin, medikament; botemedel. Ehrenadler Tel. 699 (1723). Anvisning till Läkemedlens igenkännande och pröfning vid Apotheksvisitationer. Eriksson (1838; boktitel). Fri läkarevård och fria läkemedel bestås enhvar under fälttjenstöfning och i fält. TjReglArm. 1889, s. 111. — särsk. bildl. Medvetandet af att hafva gjort rätt, är själens bästa läkemedel. Blanche Våln. 408 (1847). Fehr Und. 37 (1894).
Ssgr: LÄKEMEDELS-BEREDNING. äv. konkret. Valerius 2: 219 (1837). Benämningar på läkemedelsberedningar. SFS 1920, s. 421.
-FORM; pl. -er. farm. form vari ett läkemedel framställes. NF 4: 1032 (1881).
-FORMEL. formel för ett läkemedels sammansättning; särsk. (i fackspr.) om läkarrecept. SFS 1901, Bih. nr 104, s. 26.
-LÄRA, r. l. f. vetenskap(en) om läkemedlen, farmakologi; handbok i l. framställning av denna vetenskap. Agardh (o. Ljungberg) III. 1: 230 (1857). Läkemedelslära med särskild hänsyn till svenska farmakopéen. Elfstrand (1905; boktitel). Svenska läkaresällskapet .. Sektionen för läkemedelslära. SvStatskal. 1941, Bih. s. 246.
-NAMN. Läkemedelsnamn ordförklaring och historik. Lindgren (1918; boktitel).
-UTSLAG~02 l. ~20. med. förorsakat av intaget läkemedel. Strandberg HudSj. 88 (1924).
Spoiler title
Spoiler content