SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1941  
LÄKEDOM 3ke~dωm2, äv. (numera i sht i vitter stil) LÄKDOM 3k~dωm2, r. l. m.; best. -en; pl. (†) -ar (2VittAH 8: 107 (1540), Palmblad Fornk. 1: 498 (1844)) l. -er (G1R 25: 531 (1555), IErici Colerus 1: 122 (c. 1645)).
Ordformer
(leker- 1695. läk- 16211932. läke- 1530 osv. läkie- 15291697. Jfr för övr. LÄKA, v.2)
Etymologi
[fsv. läkedomber; jfr d. lægedom, isl. lǽki-, lǽkni-, lǽknisdómr; av fsv. läkir, läkare (jfr LÄKA, v.2) o. -DOM]
1) (numera bl. i bibliskt spr.; jfr dock slutet) botande av sjukdom l. åkomma o. d., bot. Läkedomen kommer ifrå then högsta. Syr. 38: 2 (öv. 1536). Then som såår haffuer söker altijdh läkedom. KOF 1: 211 (1575). Helsingius X 1 b (1587). Då jag ärnar beskrifva .. (ögonsjukdomarnas) början, fortgång och läkedom. VetAH 1745, s. 43. De helbrägda behöva icke läkedom utan de kranka. Norlind Akvam. 161 (1928); jfr 3. — särsk. (i högre stil) bildl.; äv. övergående i bet.: återvinnande av hälsa, hälsa. Sylvius Mornay 591 (1674). Mot dessa sår blott tiden läkdom har. Envallsson Prins. 2 (1796). Han snyftade som ett barn vid hennes bröst, han sade sig att här fanns läkedom och hälsa för honom själv. Siwertz JoDr. 266 (1928). Ps. 1937, 532: 2.
2) (†) läkarkonst; medicin. LPetri Oec. 47 (1559). Doctores i Läkedoomen, wela allahanda kranckheeter bota. Forsius Fosz 461 (1621). Finns ingen här, erfarnare i läkedom / Än vi? Runeberg 5: 193 (1863); jfr 1.
3) (numera nästan bl. i lagspr.; jfr dock b) läkemedel, medicin, medikament; botemedel; förr äv. om amulett o. d.; förr äv. i uttr. till läkedom, för medicinskt bruk, ss. medicin. OPetri Hb. A 3 a (1529). Thet är fåfengt, at tu mykin läkedom brukar, tu warder doch intet helbregda. Jer. 46: 11 (Bib. 1541; i bild). Till Fröikenn Katarina till läckedom .. renstwinn — 1 kanna. VinkällRSthm 1558, s. 11 b. En läkedom som man bär på kroppen. Linc. (1640; under amuletum). Är gäldbunden man död .. (skola vissa kostnader först gäldas); sedan läkarelön, läkedom. HB 17: 4 (Lag 1734). SFS 1921, s. 638. — särsk.
a) (†) i pl. Vij (ha) .. latijd vår medicum här tilpynte någre läkedommer emott samme siuckdom. G1R 25: 531 (1555). Palmblad Fornk. 1: 498 (1844).
b) (i högre stil) bildl.; ofta med anslutning till 1. KyrkohÅ 1931, s. 250 (1637; efter handl. fr. 1540). Hans dödh war oss sann läkedom. Ps. 1695, 123: 7. (Osymandias) anlade det första bibliothek med öfverskrift: Läkedom för Själen. Ekelund 1GH 8 (1826). Och det var balsam gömd i harposlagen / och det var läkedom i Davids röst. Fröding NDikt. 88 (1894).
4) (†) läkande kraft (i visst ämne o. d.). Bäfwergiällen och des läkedom. Rudbeck Atl. 1: 429 (1679). Cavallin (1876). — särsk. bildl. Mot hvarje qval, hans hjerta sårar, / dess (dvs. sångens källas) helsodryck en läkdom fått. Tegnér (WB) 3: 82 (1819).
Ssgr: (1, 3) LÄK(E)DOMS-BRÖD. (i fråga om medeltida förh.) om bakvärk försatt med kryddor, droger o. d. som bakades i klostren o. såldes för medicinskt bruk. Fatab. 1907, s. 179.
(1, 3) -DRYCK. (numera bl. i vitter stil) = läkedryck. Linc. (1640; under medicatus). Tegengren Bered. 124 (1931).
(1, 2) -GUD. gud för läkekonsten. Schultze Ordb. 1652 (c. 1755). 3NF 15: 361 (1931).
(1) -KONST. (numera mindre br.) läkekonst. Rogberg Pred. 2: 45 (1820). Fatab. 1928, s. 140.
(1) -KRAFT. läkekraft. VeckoskrLäk. 4: 108 (1783). Söderblom Gudstr. 110 (1914).
(1, 3) -VÄXT, r. l. m. medicinalväxt. Sveriges Läkedomsväxter. AHB 25 (1869; boktitel). MélangesPhilol. 211 (1925).
(1, 3) -ÖRT. (numera i sht i vitter stil) = -växt. Månsson Trääg. 33 (1643). Heidenstam Svensk. 1: 228 (1908).
Spoiler title
Spoiler content