SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1942  
LÄTTJA lät3ja2, r. l. f.; best. -an ((†) -en Berchelt PestOrs. B 6 b (1589)); förr äv. LÄTE, sbst.3, f.
Ordformer
(lettia 1728 (: lettiegång). läte 1528. läti (-t(h)i(j)) 15261582. lätja (-ia) 15751890. lättja (-ia) 1561 (: lättie, oblik form), c. 1618 osv.)
Etymologi
[fsv. läti, f., sen fsv. lätia, f. Formen läti, läte motsvarar fsv. läti, f., motsv. isl. leti, got. latei, fht. lazzī; till LAT, adj.1. Formen lättja är en ombildning av samma art som föreligger i KÄTTJA]
egenskap(en) l. förhållande(t) att vara lat l. att icke vilja arbeta l. utsätta sig för ansträngning, avsmak för arbete o. möda; ngn gg övergående i bet.: sysslolöshet. OPetri MenFall B 8 a (1526). Öffuerflödigheet, lätia och försumelse förorsaka många laster. KOF 1: 248 (1575). Finnes gäldenärens fattigdom vara kommen af slöseri, dobbel, lätja, eller vårdslöshet; svare tå til hela gälden. HB 16: 3 (Lag 1734). Nilsson FestdVard. 172 (1925). — jfr MUNK-, SINNES-, SJÄLS-, TANKE-LÄTTJA. — särsk.
a) i ordspr. Lättien är alle odygdhers Modher. Berchelt PestOrs. B 6 b (1589). Lättia löhnes medh armood. Grubb 489 (1665).
b) (†) i uttr. lättja till att göra ngt. Christus forstraffar wora lätij til ath bidhia. OPetri 1Post. 66 b (1528).
c) (†) i uttr. ligga i lättja, leva i sysslolöshet. Svart G1 124 (1561). Prytz G1 H 1 b (1621).
d) (föga br.) i uttr. slå sig på, förr äv. till lättja, förr äv. lägga sig på lättja, (börja) leva i sysslolöshet. I landet löper fullt med löössdrijffware, .. (som) här opå tiggerij och lettia sigh leggia. Gustaf II Adolf 279 (1626). (Lärjungarna få) icke slå sig .. till lättja. Skolordn. 1724, s. 31. Slå sig på lättja. Cannelin (1921).
Ssgr: A: LÄTTJE-BRÖD. (†) bröd som ätes i sysslolöshet o. lättja. Sahlstedt Hoffart. 114 (1720).
-DAG. (†) dag då man icke arbetar. Schartau Und. 44 (1799). Afzelius Sag. 6: 124 (1851).
-FULL. full av lättja, mycket lat; äv. om ngt sakligt. Lätieful rolighet. Isogæus Segersk. 141 (c. 1700). En lättiefull Menniskia. Lagerström Bunyan 3: 75 (1744). SOU 1939, 25: Bil. A—C, s. 1.
Avledn.: lättjefullhet, r. l. f. lättja. Snellman Tyskl. 324 (1842).
-GÅNG. (†) sysslolöshet, lättja. Annerstedt UUH Bih. 1: 147 (i handl. fr. 1620). Kolmodin Rök. 56 (1728).
-PACK. (†) lättjefullt pack. Kolmodin QvSp. 2: 549 (1750).
-STUND. (†) stund då man är sysslolös. Düben Boileau Sat. 51 (1722).
-STÅND. (†) tillstånd av lättja. Ekeblad Bref 2: 340 (1662).
B (†): LÄTTJO-BÄDD. bädd på vilken ngn ligger sysslolös. Hagberg Shaksp. 4: 169 (1848).
-FÖDANDE, p. adj. som alstrar lättja. Ahnfelt Rääf 96 (i handl. fr. c. 1862).
Avledn.: LÄTTJESAM, adj. (†) lättjefull. Ett lättjesamt lefverne. BL 13: 79 (cit. fr. 1716).
LÄTTJIG, adj. (lät- 17411819. lätt- 17341764. -jig 1819. -jog (-iog) 17341764) (†) lättjefull. Serenius Aaa 1 b (1734). Tranér HomIl. 393 (1819).
Spoiler title
Spoiler content