SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1942  
LÖGA, sbst.1, r. l. f.; best. -an.
Etymologi
[sv. dial. löga; vbalsbst. till LÖGA, v.]
(†) badvatten; bad; jfr LÖG. Ihre (1769). Rääf Ydre 1: 117 (1856). — särsk. oeg. Den tiden .. (ålen) ligger neder i Dyen uthi sin varma lögo; lärer han otvifvelachtigt der sättia sina ägg. Tiselius Vätter 1: 114 (1723).
Spoiler title
Spoiler content