LÖSNING- l. LÖSING-.
Ordformer
(lö(ö)s- 1521—1545. lösz- 1530. lö(ö)sn- 1526—1574. lössn- 1525—1574)
Etymologi
[jfr fsv. lösingaman, lösarbetare?, lösninga karl (se LÖSNINGS-KARL), lösungafolk (se LÖSNINGE-FOLK), sv. dial. lösing, isl. leysingi; avledn. till LÖS]
ss. förled i ssgr, betecknande person som saknar fast boplats l. fast anställning, försörjer sig med tillfälligt arbete l. driver omkring ss. landstrykare l. som är lösarbetare l. lösdrivare.
Ssgr (†): A: LÖSNING-KARL, se D.
B: LÖSNINGA- l. LÖSINGA-FOLK, se C. —
-KARL, se D. —
-ÄMBETSKARL. (-ninga-) om kringstrykande handtvärkare. Skomackre screddere och andre lösninga embitzkarla. G1R 3: 323 (1526).
C: LÖSNINGE- l. LÖSINGE-FOLK. (-inga- 1530. -ninge- 1540—1553) [fsv. lösungafolk (SthmTb. 2: 160)] koll.: löst folk. G1R 7: 143 (1530). Därs. 24: 497 (1553). —
-KARL, se D. —
-KONA, f. (-inge-) kvinnlig lösdrivare l. lösarbetare. BtFinlH 3: 178 (1545).
D: LÖSNINGS- l. LÖSINGS-KARL. (-ings- 1521. -ning- 1547. -ninga- 1525—1526. -ninge- 1531—1548. -nings- 1545—1574) [fsv. lösninga karl] SvTr. 4: 10 (1521). Ingen löszningekarll eller Legedreng, skall .. gå her opå Landzbygden ibland bönderne, ath tijäne for daga lön. G1R 13: 1 (1540). HB 1: 214 (1574).
SAOB
