MACHINATION maʃ1inatʃω4n, äv. mak1-, l. -aʃω4n, r. l. f.; best. -en, vard. (utom i södra Sv.) äv. =; pl. -er.
Ordformer
(machin- 1629 osv. maschin- 1845—1935. maskin- 1867)
Etymologi
[jfr t., eng. o. fr. machination; av lat. machinatio (gen. -ōnis); vbalsbst. till machinari (se MACHINERA)]
stämpling, intrig, listigt anslag, ränker; i sht i pl. Gustaf II Adolf 313 (1629). Skyldige till några machinationer emot vår frihet. SvPrästProt. 2: 134 (1723). Hellström Storm 151 (1935). —
