SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1942  
MADUSA madɯ3sa2, äv. 040, f.; best. -an; pl. -or (Stiernhielm Herc. 171 (1658, 1668) osv.) ((†) -er Stiernhielm Herc. 141 (1648)).
Ordformer
(madus- 1648 osv. mardus- 16811853)
Etymologi
[sv. dial. madusa, mardusa, maddus(s)a, baddusa; jfr d. maduse, makkeduse, nor. dial. maggadusa, maggedusa; av ovisst urspr. — Jfr MADUSKA]
(starkt vard.) benämning på stor, tjock, manhaftig o. grovlemmad kvinna. Stiernhielm Herc. 171 (1648, 1668). Jag söker den madusan / Från S:t Olofs röda tomt. Bellman SSkr. 3: 316 (1785). Östergren (1932). jfr: (Isl.) Skialdmær .. (lat.) Virgo clypeata, Herois martia, (sv.) Jungf(ru) med skiöld, .. Mardusa. Verelius 227 (1681).
Spoiler title
Spoiler content