MAFFE maf3e2, om person m.||(ig.), om sak r. l. m.; best. -en; pl. -ar.
Etymologi
[sv. dial. maffe, möjl. av det fr. uttr. ma foi (se MAFFE, adj.)]
(i vissa trakter, särsk. i Finl., starkt vard.) person l. sak som i ngt avseende utmärker sig framför andra; kaxe, överdängare; pamp; om sak: baddare, bjässe. Lundell (1893; folkmål). Ahrenberg Landsm. 173 (1897). Några af .. (stadens) maffar, apotekaren, postmästaren, skolrektorn och grosshandlaren. Ramsay Barnaår 7: 88 (1906). Tror du kanske att en sådan maffe till fisk står och väntar, tills (osv.). Pipping Lorenzini Pinocch. 149 (1919). Östergren (1932). — särsk. i allmännare anv., om person över huvud taget, ”prisse”. Tre små maffar i mjuka, hvita kläder och med röda toppmössor komma intrippande. Topelius Sommarsjö 1: 91 (1897; om tomtar).
