MAHATMA mahat4ma l. 032, m.; best. -an; pl. -or, äv. -er (SkrTeosSamf. 8: 15 (1889), Geijerstam Isis 13(1897)).
Etymologi
[jfr t. o. eng. mahatma; av sanskr. mahātman, av mahā, stor, o. ātman, ande]
1) (i fråga om indiska förh.) hederstitel för framstående personligheter. 2NF 35: 1213(1923; om den indiske folkledaren Gandhi).
2) inom teosofien, benämning på vissa framstående teosofiska förkunnare, ”mästare”. Teosofen .. vet genom sina lärare, mahatmerna, att (osv.). SkrTeosSamf. 8: 15 (1889). Geijerstam Isis 13(1897).
SAOB
