SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1942  
MAJESTÄTLIG maj1estä4tlig, adj. -are. adv. -A (†, PErici Musæus 3: 61 a (1582), Lind (1749)), -EN (†, Phrygius HimLif. 32 (1615), FoU 15: 237 (i handl. fr. 1785)), -T.
Ordformer
(mai- 1582 (: maistetligha, adv.). maje- (maie-, maye-) 15821936. -stetelig 16151751. -steterlig 1627c. 1630. -stetlig 15821762. -stätelig c. 16201841. -stätlig 16891936)
Etymologi
[jfr ä. d. majestætelig; avledn. av MAJESTÄT. — Jfr MAJESTÄTISK]
1) (numera knappast br.) till MAJESTÄT 1 a, b, 2 a, b: som är suverän härskare, som utmärkes av majestät (se d. o. 1 a, b) l. bär titeln majestät; som tillkommer l. tillhör l. har avseende på l. utgår från en suverän härskare.
a) i fråga om Gud(s ställning) ss. härskare över världen o. människorna; vanl. liktydigt med: gudomlig. At Christus på then ytersta daghen skal vppenbaras herligh och maiestetlig. PErici Musæus 1: 8 b (1582); jfr 2. Christi Mayestetligha tilkommelse. L. Paulinus Gothus MonPac. Förord 3 a (1628). Guds majestätliga magt. Wigström Folkd. 2: 386 (1881).
b) i fråga om en världslig suverän härskare(s ställning, makt o. d.); vanl. liktydigt med: kunglig, kejserlig. Gustaf II Adolf 80 (c. 1620). I thet iagh är .. vthi Maijesteterlig Thron vphögd worden. Girs G1 218 (c. 1630). Den Kongl. Skrud och Mayestätelige klädnadt. Dryselius Monarchsp. 71 (1691). Under Hans (dvs. Fredr. I:s) Majestäteliga skygd hafva Vetenskaperna fått ny anda och nytt lif. Piper PVetA 1751, s. 4. särsk.
α) (†) som har suverän överhöghet över ngn. (Konungen av Siam) erkiänner Chinesiske Keysaren för sig Maijestetlig. Schouten Siam 57 (1675).
β) (†) i utvidgad anv., i fråga om statlig suveränitet: suverän; som icke lyder under ngn, fri. Rijksens friheet och höga mayestäteliga rätt. Gustaf II Adolf 85 (c. 1620). Dalin Hist. III. 2: 346 (1762).
2) (i vitter stil; numera föga br.) till MAJESTÄT 1 c, 2 b, om person l. ngns utseende l. uppträdande o. d.: majestätisk (se d. o. 2); förr äv. med anslutning till MAJESTÄT 1 a, 2 a, närmande sig bet.: gudomlig (stundom utan klar avgränsning från 1 a). (Matteus) giffuer tilkenna huru Christus fast härligare och Maiestetligare skal komma och handla. PErici Musæus 2: 353 b (1582); jfr 1 a. Mayestetlighit anseende (dvs. utseende). L. Paulinus Gothus MonPac. 268 (1628). Hans orubbliga, majestätliga lugn. LitAlbum 1880, s. 91. Hammar (1936).
3) (i vitter stil; numera föga br.) till MAJESTÄT 1 d, om föremål l. ett föremåls sätt att framträda o. d.: majestätisk (se d. o. 3); förr äv. med anslutning till MAJESTÄT 1 a, närmande sig bet.: gudomlig. Ett rijkt och wählbehållen och Majestetelig Konungs Rijke. ORudbeck Atl. 2: 4 (1689); jfr 1 b β. Dahlstierna (SVS) 51 (1698). Om diupaste Hedendomen .. hafva de det begrep, at alt var Gudomligt och Majestätligt. Dalin Hist. 2: Föret. 19 (1750). Den majestätliga sången Viken, tidens flygtiga minnen. 2SAH 47: 24 (1871). Qvanten Dikt. 276 (1880). Hammar (1936).
Avledn.: MAJESTÄTLIGHET, r. l. f.
1) (†) till 1, = MAJESTÄT 1 a, b, 2 a, b. Verelius 108 (1681); möjl. till 2. Rudbeck Atl. 2: 431 (1689). Det Gudomliga majestetet är originalet til alla skapade majesteteligheter. Fabricius Amar. 52 (c. 1740).
2) (i vitter stil; numera föga br.) till 2, 3: egenskap(en) l. förhållande(t) att vara majestätisk, majestät (se d. o. 1 c, d). SkrVSocLd 20: 79 (1697). Den franska dramatiken med sin klassiska majestätlighet. BEMalmström 8: 124 (1860). Östergren (1932).
Spoiler title
Spoiler content