[till fin. majamies, person som bor i härbärge, (hyres)-gäst, av maja, hydda (se MAJA, sbst.3), o. mies, man, m.]
(i Finl., †) förhållande(t) att en bonde var tvungen att sälja alla de varor som han hade till avyttring till en viss handlande (hos vilken han vid sina stadsfärder brukade taga in o. till vilken han stod i skuld). LReg. 242(1648). RP 15: 147(1651).
