[liksom d. makaber, eng. macabre, av fr. macabre, urspr. förekommande i uttr. danse macabre, av ffr. danse Macabré, till ett personnamn Macabré, av mlat. Macchabæus]
(i sht i litterärt färgat spr.) som för tankarna till död o. förgängelse o. därigm gör ett skrämmande o. hemskt intryck; på ett pinsamt l. osundt sätt skräckfull l. själsligt upprivande, ohygglig; pinsam. Heidenstam Dag. 144(1900, 1909). En inre glädje åt det makabra, åt skräckens poesi. GHT 1918, nr 286, s. 3. Ett .. makabert skämt. Engström Bouppt. 227(1930). Man vältrar sig med bitterhet i sjukdomens makabraste detaljer. SvD(A) 1933, nr 344, s. 8.
