[jfr t. malkontenten, pl., eng. malcontent; av fr. malcontent; substantivering av MALKONTENT, adj.]
(numera föga br.) missnöjd l. missbelåten person; särsk. hist. om medlem av vissa äldre oppositionella partier. Petreius Beskr. 4: 14(1615). (Den 30 juni) wardt ibland Ministrerna kunnogt, malecontenterna uti Ungarn begiära arfprintzen af Muscov till sin konungh. KKD 5: 121(1710). (Romanen) afsåg att gifva en satirisk skildring af litterära och politiska förhållanden sådana de tedde sig för en boren malkontent. (Schück o.) Warburg 2LittH 3: 354(1913). —
