SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1942  
MANGLING, sbst.2, r. l. m. l. f.; best. -en.
Ordformer
(mang- 15321579. mång- 1535).
Etymologi
[av mnt. mangelinge, strid m. m. (se MANGEL, sbst.1)]
(†) strid; handgemäng; äv. i uttr. vara till mangling l. manglings med ngn, vara i strid med ngn. G1R 8: 62 (1532). Att nw nyligen skulle hertugens folk warit till mangling med the Jutske bönder. Därs. 9: 388 (1534). Och wore någre aff wore (skepp) tiil Månglingz mett the Lubske. Därs. 10: 243 (1535). Förre än j giffue eder vtij någen mangling medt them. Därs. 14: 204 (1542). HSH 36: 165 (1579).
Spoiler title
Spoiler content