SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1942  
MANGO maŋ4gω, r. l. m.; best. -n; pl. -er (Trolle Duvall 1: 404 (1875) osv.), äv. = ((Bladh o.) Hornstedt 120 (1783), Simmons Jönsson 87 (1935)) l. -s (HovförtärSthm 1715 A, s. 349, Zilliacus Hågk. 85 (1899)); förr äv. MANGA, r. l. m. l. f.
Ordformer
(manga 17801784. mango 1715 osv. mangu 1875)
Etymologi
[jfr t. manga, mango, eng. mango; ytterst från tamilspråket]
1) frukt av mangoträd. HovförtärSthm 1715 A, s. 349. Den pomeranslika mangon. GHT 1906, nr 304, s. 3. 2NatLiv 45 (1930).
2) mangoträd. Ekbohrn (1904). Simmons Jönsson 87 (1935).
Ssgr: (jfr 1) MANGO-FRUKT. Arnell Moore LR 1: 73 (1829).
(2) -SKOG. Wetterbergh Penning. 103 (1847).
(jfr 2) -TRÄD, förr äv. -TRÄ. bot. träd hörande till det tropiska släktet Mangifera Lin., särsk. om M. indica Lin. (äv. kallat det indiska mangoträdet). Tersmeden Mem. 2: 138 (1735). Svea 2: 59 (1819). NF 10: 790 (1886).
Spoiler title
Spoiler content