MANGRANT man3~gran2t, adv., o. MANGRANN man3~gran2, adj. -are (tillf.); n. -grant.
Etymologi
[adv. mangrant av MAN, sbst.2, o. GRANT, noga (se GRANN II); adj. mangrann en senare bildning till adverbet]
I. adv.
a) (†) i uttr. angivande att ngn (så vidt möjligt) vänder sig till l. undersöker o. dyl. l. giver ngt åt alla l. var o. en i en krets av personer. RARP 6: 84 (1657). (Att prästen reser omkring i sin församling) en gång om åhret och förhörer them mangrant uti sin Christendoms stycker. KOF II. 1: 397 (1659). Rösträttighet gafs icke mera, enligt den inrättning, som Romulus hade gjort .., åt alla mangrant. Kolmodin Liv. 1: 108 (1831).
b) i uttr. angivande att (så vidt möjligt) alla l. var o. en i en krets av personer gör(a) ngt: fulltaligt, alla (utan undantag), samtliga; särsk. i fråga om förhållandet att samlas l. infinna sig ngnstädes o. d. Huru Sabathen helgades, om Folcket .. mangrant kommo tilsammans i Herrans Huus. Ekman Siönödzl. 319 (1680). (Chmelinski) styrckte sina underhafvande i deras resolution, at mangrant resa sig emot Pohlen. Nordberg C12 1: 900 (1740). Alla tackade nu, och ur kyrkan gingo de mangrant / ner till prostgård bredvid. Tegnér (WB) 9: 144 (1841). Vi (flickor) samlades .. mangrant. Wägner Norrt. 66 (1908). Efter majsjungningen den 1 maj redo (i Bara härad) byns drängar mangrant .. ut ur byn till en skog .., där de .. valde en majgreve. Nilsson FestdVard. 116 (1925).
II. (mera tillf.) adj.: som omfattar (så godt som) alla; vari alla äro med; fulltalig. Wettersten Forssa 155 (c. 1750). Affärden till kyrkan blef också ytterst högtidlig, dels emedan den var mangrann, eller, om vi så må uttrycka oss, total. CFDahlgren 5: 19 (1832). Dessa experiment .. befäste tydligen hos Karl (IX) den åsikten, att frälsets mangranna närvaro (på mötena) mest gagnade hans egna syften. SvRiksd. I. 3: 95 (1933). (†) Thet war i then gudfruchtiga Davids tid ett gräseligit mangrant atheisteri, och Gudz förgätenhet i landet. Swedberg SabbRo 1568 (1690, 1712).
