MANIFESTERA man1ifäste4ra l. -fe-, i Sveal. äv. -e3ra2, v. -ade. vbalsbst. -ANDE, -ING; jfr MANIFESTATION.
Etymologi
[jfr t. manifestieren, fr. manifester, ävensom eng. manifest; av lat. manifestare, avledn. av manifestus (se MANIFEST, adj.)]
(i sht i fackspr.)
1) bevisa (se d. o. I 3), lägga i dagen, uppenbara; ge bevis på; ådagalägga, visa, ge (klara, tydliga) uttryck åt (ngt). Swedberg Schibb. 283 (1716). Verldshistorien, traditionen, är det verkliggjorda, manifesterade förnuftet. Snellman ElCurs 1: 1 (1837). Hvardagsuppfattningen, sådan den finnes manifesterad i språkbruket. Schéele Själsl. 115 (1894). Uppvaktningar (i Tornedalen), vilka till fullo manifesterade befolkningens starka samhörighetskänsla med svenskt språk och svensk kultur. SvD(A) 1929, nr 192, s. 11. För att utåt manifestera sin seger flyttade Louis Napoleon .. till Tuilerierna. Almquist VärldH 8: 124 (1938).
2) refl. l. (i bet. a) i pass. med intr. bet.
a) med saksubj.: framträda (i synlig gestalt), taga gestalt; taga sig uttryck; i sht i uttr. manifestera sig i l. genom, äv. med ngt. Hvad uselhet, som för det närvarande manifesterar sig, kan man lätt inse. Trolle-Wachtmeister Ant. 1: 154 (1809). Känslor, som .. manifesterade sig med en handklappning. HT 1918, s. 188 (1809). (Händels) intresse för kyrklig musik manifesteras .. i psalmen Dixit Dominus. Jeanson (o. Rabe) 1: 247 (1927). (Han) hade .. inte lyckats lista ut, hur dessa egenskaper (dvs. hygglighet o. konstighet) brukade manifestera sig. Hedberg Räkn. 27 (1932). särsk. (†) i uttr. manifestera sig av ngt, komma till synes gm ngt. Kongl. Maj:ts nådiga intentioner .. hafva sig af .. mångfaldiga lysande prof manifesterat. AdP 1786, s. 94.
b) med personsubj.: göra sig gällande, träda fram (i ”dagsljuset”); (be)visa sig vara (ngt); hävda sig. Människan är blyg. Hon vill inte gärna manifestera sig. Fogelqvist Minn. 166 (1930). Han är sorglöst obekymrad om sin egen originalitet, strävar icke efter att manifestera sig som något märkvärdigt geni. DN(A) 1930, nr 17, s. 6. OoB 1936, s. 360.
