MANIPEL manip4el, sbst.1, r. l. m.; best. -n.
Etymologi
[jfr t. manipel, eng. maniple, ävensom fr. manipule, handfull; av lat. manipulus, hö- l. stråbunt, knippa, eg.: handfull, till manus, hand, o. stammen i plenus, full (jfr FULL, adj.). — Jfr MANIPEL, sbst.2—3]
(förr) farm. på recept: handfull; äv. i oeg. anv., ss. viktenhet vid vägning av torra medikamenter: ett halvt uns. Andersson (1845). Gynther ConvHlex. (1846; om viktenhet). Ekbohrn (1868, 1904).
