[jfr t. manko; av it. manco, brist; substantivering av manco, bristfällig, ofullkomlig, till lat. mancus, stympad. — Jfr MANGEL, sbst.2,MANKERA]
handel. vad som felas i en varas vikt o. d., förr äv. i en pänningsumma; brist; underskott; undervikt l. undermål (på varor). Nisbeth(1869). Smedman Kont. 7(1874). Rederiet ansvarar icke för manko i antalet emottagna kollin, vilka äro av den art, att de lätteligen kunna genom stöld förkomma. Lang FinlSjör. 427(1932).
SAOB
