publicerad: 1942
MANNEKÄNG man1ekäŋ4, förr äv. MANNEKIN, om person m.||ig., om sak r. l. m.; best. -en; pl. -er ((†) -quins JournLTh. 1812, nr 206 (”205”), s. 3).
Ordformer
(mane- 1836—1925. manne- c. 1800 osv. -kin 1836—1910. -käng 1887 osv. -quin (-qvin) c. 1800—1904)
Etymologi
[jfr t. o. eng. mannequin; av fr. mannequin, leddocka, av mholl. mannekīn, diminutiv till MAN, sbst.2 — Jfr MANICK]
leddocka (vanl. föreställande en människa); särsk.: skyltdocka, modell(docka); äv. om person som (i reklamsyfte, till prov o. d.) är iförd viss (personen icke tillhörig) dräkt (i sht modedräkt); stundom äv. (konst.) i uttr. rita osv. efter mannekäng, rita osv. klädedräkter (”draperier”) efter studium av deras fall o. d. på en mannekäng. Höijer 1: 325 (c. 1808; i bild). Förste Herrn. Se här en Mannequin af utsöktaste slag; .. Semskskinn från hufvud till fot. Andre Herrn. Fullkomligt lik en menniska! Almqvist DrJ 413 (1834). Ehrengranat Ridsk. 1. 2: BeskrManek. (1836; om modell av häst). Somliga qvällar ritades efter mannequin, för studium af veck och draperier. Lundgren MålAnt. 1: 301 (1870). Uniformssamlingen (i Artillerimuseum) är talrik och välvårdad, mesta delen uppsatt på mannekänger. NDA 1914, nr 13, s. 4. Mannekäng, välväxt och kultiverad (erhåller anställning i modeateljé). SvD(A) 1935, nr 252, s. 22. — särsk. bildl. i nedsättande bet., om stel, ”livlös” l. osjälvständig, karaktärslös o. d. person; ”marionett” (se d. o. 2); docka (jfr DOCKA, sbst.1 4 c, d). Hvad blef nu Konungens person: en mannequin. HSH 9: 161 (c. 1800; i skildring av frihetstiden). Det är inte en man, inte en människa, det är en manekäng. Agrell Tolstoj Kar. 1: 494 (1925). Gestalterna i hennes bok äro mannekänger. SvD(A) 1934, nr 343, s. 19.
Avledn.: MANNEKÄNGAKTIG, adj. Ett hade alla .. (de uppträdandes) ögon gemensamt: ett ansträngdt, mannekinaktigt uttryck, motsvarande deras marionettgester, när de sjöngo. Tavaststjerna Inföd. 40 (1887).
SAOB
Spoiler title
Spoiler content