publicerad: 1942
MANUFAKTUR man1ɯfaktɯ4r l. man1u-, l. 01—, r. l. f. (l. m.) ((†) n. Ambrosiani DokumPprsbr. 25 (i handl. fr. c. 1675), Stråle AlingsåsMan. 61 (i handl. fr. 1724)); best. -en, äv. -n; pl. -er.
Ordformer
(förr äv. -fact-)
Etymologi
[jfr t. manufaktur, eng. o. fr. manufacture; av mlat. manufactura, arbete för hand, till lat. manus, hand, o. factura (se FAKTUR, sbst.1)]
1) (numera knappast br.) tillvärkning för hand (av vissa handelsvaror). Andersson (1845). Hammar (1936). — särsk. (†) bildl. Nå, se här åter ett Poëm af egen Manufaktur. Tegnér (WB) 1: 344 (1805).
2) (förr) benämning på den äldre industriella företagsform som i för rörelsen avsedda lokaler under ledning av fackmän som icke voro underkastade skråtvång bedrevs med tillhjälp av handvärktyg l. jämförelsevis enkla maskiner o. som sålunda utgjorde ett mellanstadium mellan handtvärk o. utvecklad fabriksdrift; vanl. sammanfattande, i pl.; i fråga om ordets användning särsk. i förh. till FABRIK se d. o. anm. Bergv. 1: 86 (1637). Handell gör Städerne Rijka men mehra manufacturerne som äre grundwahlen och armerne till handell. RARP 3: 168 (1641). Collegium har måst Kongl. Maj:ts Interesse .. i behörig akt taga, at et så nyttigt Manufactur (som ”bläcksmideriet”) ej skulle i Riket til intet blifwa. HC11H 13: 82 (1697). Klagomål öfver Inhemska Manufacturernes förfång, genom utländske Kramvaror. FörordnManuf. 11/1 1745, s. A 1 b. EkonS 2: 284 (1897). — särsk. i allmännare anv., om yrkesarbete som utfördes med händerna, ungefär liktydigt med: handtvärk (se d. o. 1). Utom Inledning til Handels-Historien .. handlas (bl. a.) .. om Phöniciernas .. Manufakturer. Schlözer HandSjöf. (1758; i boktitel). Persson HantvAntik. 23 (1929).
3) (förr) industriell anläggning för manufaktur (i bet. 2), manufakturvärk. Alla MeszingzMakare som Manufacturerne här Inrijkes drijffua. Stiernman Com. 2: 39 (1636). Så länge manufacturen i stadig gång hålles. 2RA 1: 618 (1723). Vi ha äfven (i Bristol) besökt en manufaktur för block och hjul m. m. MoB 7: 134 (1810). Antalet fabriker och manufakturer uppgick (i Linköping) år 1873 till 15. Höjer Sv. 2: 134 (1876). Heckscher SvEkonH 1: 507 (1936).
4) vara som (urspr.) blivit framställd för hand, särsk. i anläggning för manufaktur (i bet. 2), manufakturvara; i fråga om nutida förh. om tyger, vävnader o. dyl. o. vissa järn- o. stålvaror; i sht i pl. l. koll. 200 Skepp:d koppar uthi stycken, bleck, kettzlar och andra manufacturer. RP 3: 119 (1633). Emedan wårt Rijke medh allehanda Materialier, som til Manufacturernes beredningh och tilwerckning tiäna, af Gudh och Naturen rijkeligen försedt är (så osv.). Stiernman Com. 3: 700 (1668). Tillverkning af manufaktur från valsad eller dragen (järn-)tråd. JernkA 1905, s. 535.
(2, 3) -ARBETARE~0200. (i sht förr) vid manufakturvärk. PH 5: 3302 (1752). MeddSlöjdF 1885, s. 25. —
(2, 3) -ARBETE~020. (förr) i manufakturvärk; äv. konkret, om manufaktur (i bet. 4). HC11H 13: 73 (1697; konkret). ManufPriv. 29/5 1739, s. B 4 b. —
(4) -BRANSCH(EN). handel. —
(2) -DEPUTATION. hist. i uttr. (sekreta) manufaktur- och handelsdeputationen o. d.; jfr handels-deputation. 2RARP 10: 242 (1738). —
(2) -DISKONT(EN). (förr) den 1739—1863 av kommerskollegiet förvaltade låneinrättningen för kreditgivning åt industriidkare. KungörDiscontcontoir 11/4 1792, s. 3. Strindberg RödaR 15 (1879).
Ssg: manufakturdiskont-fond. (förr) Stadga Och Reglemente Om then Under .. Commerce-Collegii Förvaltning Stälde Manufactur-Discont-Fond .. 22 April 1779 (rubrik). —
(2) -FOND(EN). (förr) den 1739—1766 av manufakturkontoret förvaltade, gm tilläggsavgifter på tullen för utländska varor bildade fond varur fabrikanter kunde erhålla lån o. understöd; äv. (efter 1766) elliptiskt för: manufakturdiskontfond(en); äv. om viss fond i Finl. med liknande syfte. 2RARP V. 2: 522 (1727). Att H:s Maj:t benådade mig med en pension af Manufactur fonden. Kellgren (SVS) 6: 112 (1782). SPF 1840, s. 150. —
(2) -FÖRLAGSLÅNEFOND(EN)~01002(0). fond, avsatt 1818 från manufakturdiskontfonden, varur förlagslån utdelas till industriidkare. TT 1884, s. 20 (1875). —
(2, 3, 4) -HAMMARE. (i fackspr., förr) smideshammare l. anläggning för framställning av (järn)manufaktur. Bergv. 1: 468 (1695). —
(4) -HANDEL. rörelse l. företag (affär) för försäljning av textilvaror o. garner l. därav förfärdigade smärre persedlar o. d. Manufaktur- och Klädeshandel. NerAlleh. 1871, nr 17, s. 1. —
(2, 3) -HUS. (†) byggnad för manufakturvärk; manufakturvärk. Dätt stora manufacturhuset som nu vid strömmen upbygt är. Rudbeck Bref 51 (1670). GT 1788, nr 21, s. 4. —
(2) -INDUSTRI. (i fråga om ä. förh.) = manufaktur 2; äv. allmännare, inbegripande handtvärk o. d. SPF 1859, s. 302. Bergstedt Clément PolEkon. 353 (1868). TT 1876, s. 187. —
(2, 3) -INRÄTTNING~020. (förr) manufakturvärk. ManufPriv. 29/5 1739, s. A 4 b. Höjer Sv. 2: 160 (1876). —
(2, 4) -JÄRN. metall. järn avsett för järnmanufaktur (se d. o. 1); stundom äv. koll., om produkter av järnmanufaktur. AdP 1800, s. 462. 2.806 c:r manufakturjärn, till större delen spik. Höjer Sv. 1: 183 (1873). —
(2) -KOMMISSARIE, förr äv. -KOMMISSARIUS. (förr) titel för den ämbetsman som inom kommerskollegiet företrädde manufakturerna; äv. titel för ämbetsman i manufakturkontoret. 2RARP 11: 446 (1739). De la Vallée, som år 1665 blivit manufakturkommissarie i det omorganiserade Kommerskollegiet. Rig 1924, s. 102. —
(2) -KONTOR. (förr) det ämbetsvärk (med fullständigt namn: riksens ständers manufakturkontor) som under ledning av ständernas fullmäktige under åren 1739—1766 hade överinseende över manufakturerna i riket. 2RARP 11: 398 (1739). —
(2, 4) -KOPPAR. (förr) koppar avsedd för manufaktur; äv. om produkter av kopparmanufaktur. RR 28/4 1706. Bergv. 2: 71 (1738). —
(4) -LAGER, n. handel. NVexjöBl. 1852, nr 6, s. 3. Ett välförsedt Manufacturlager, bestående af moderna Siden- och Ylletyger. Därs. 1855, nr 6, s. 4. —
(2) -MEDEL, pl. (förr) om pänningmedel för understöd av manufakturerna. ManufDepBet. 31/3 1741, s. D 1 b. —
(2) -PRIVILEGIUM. hist. Kongl. Maj:ts .. Manufactur- och Handtvärkeri Privilegier .. then 29. Maji 1739 (rubrik). Minnesskr1734-Lag 2: 537 (1934). —
(2) -RÄTT, r. l. m. (förr) hallrätt; särsk. i uttr. hall- och manufakturrätt, se hall- och manufakturrätt. Vid manufacturrätten i Ahlingsåhs. 2RA 2: 141 (1727). —
(2) -SLÖJD. (†) = manufaktur 2. Kungörelse, angående Manufacturslögdernes idkande i Riket. PH 8: 167 (1766; rubrik). —
(2, 3, 4) -SMEDJA. (i sht förr) för manufaktursmide. Rinman JärnH 348 (1782). Fagersta bruk omfattar .. ånghammarsmedja, manufaktursmedja (osv.). NDAVL 1911, nr 315, s. 4. —
(2, 3, 4) -SMIDE. smide som avser tillvärkning av järnmanufaktur; äv. konkret, om produkt(er) av sådant smide; jfr svart-smide. Bergv. 1: 698 (1731). Derföre må icke något gröfre Manufactur-smide .. föras omärkt ifrån verket. PH 6: 4656 (1757). Manufaktursmide i stor skala bedrives .. vid många av .. (Sverges) större järnbruk, såsom Domnarvet, Sandviken (m. fl.). Rönnholm EkonGeogr. 37 (1907). —
(2) -SOCIETET. (förr) sällskap l. bolag stiftat för drivande av manufakturvärk. 2RARP V. 2: 411 (1727). Berch Hush. 243 (1747). —
(4) -SORT. (†) visst slag av vara o. d. som framställes i manufakturvärk. 2RA 1: 617 (1723). PH 6: 4653 (1757). —
(2, 3) -STAD. (†) stad med (många) manufakturvärk; industristad. Oelreich 766 (1756). Wieselgren Bild. 332 (1889). —
(2) -STYCKE. (†) om maskin i manufakturvärk. Rudbeck Bref 51 (1670). —
(2, 4) -STÄMPEL. hallstämpel anbragt på manufakturvara; numera bl. om stämpel på spelkort av inhemsk tillvärkning. Dalin (1853). SFS 1919, s. 535. —
(2) -SYSTEM(ET). (förr) system för anordningen av manufakturerna; särsk. nat.-ekon. industriellt driftsystem som karakteriseras av manufaktur. ManufDepBet. 31/3 1741, s. E 2 a. Sommarin EkonL 1: 9 (1915). —
(2, 4) -VARA, r. l. f. = manufaktur 4; numera nästan bl. om textilvaror. Arnell Stadsl. 507 (1730; om tegel). —
(2, 3) -VÄRK, n. (förr) = manufaktur 3. Uti Carl Gustafs Stad, är et Stålbruk af 2 Ugnar och 2 Hamrar, som jämte Manufactur Wercken idkas af Directeuren Herman Dassau. HC11H 13: 78 (1697). Alingsås manufakturverk. Stråle (1884; boktitel). Form 1934, s. 172. jfr bomulls-, järn-, stål-manufakturvärk. —
(2, 4) -VÄRKSTAD~20 l. ~02. värkstad för tillvärkning av järnmanufaktur. JernkA 1852, s. 284. HufvudkatalSonesson 1920, 1: 357. —
(2) -VÄSENDE. (förr) sammanfattande, om manufakturerna o. deras anordning. Stiernman Com. 3: 82 (1662). Schauman o. Christierson Gide 166 (1897). —
(2, 4) -ÄMNE. (i fackspr.) ämne (halvfabrikat) för manufaktur. 2RA 1: 616 (1723). Polhem Test. 21 (c. 1745).
Ssgr: manufakturämnes-hammare. (förr) för framställning av ämnen för järnmanufaktur. PH 5: 3487 (1752).
Avledn.: MANUFAKTURERA, v., -ing. [jfr t. manufakturieren] (i fackspr.) till 2: (i manufakturvärk l. fabrik) förarbeta l. förädla (ngt) till manufaktur (se d. o. 4) l. helfabrikat; äv. med objektsväxling: tillvärka (viss vara, visst helfabrikat) av viss(t) råvara l. halvfabrikat. SedolärMercur. 3: nr 13, s. 7 (1731). Den ofanteliga mängd af manufacturerade bomullsvaror, som Göteborg per monopolium fått införa. HH XXV. 2: 172 (1815). En del af Västanfors Bessemermetall manufaktureras vid det närbelägna Fagersta .. till gevärspipor, sågblad och fjädrar. NordT 1878, s. 326. jfr järn-, stål-manufakturering. —
MANUFAKTURI, n. (-faktori(e) (-c-) 1672—1899. -fakturi(e) (-c-) 1634 osv.) (förr) till 2: manufakturvärk. RP 4: 178 (1634). Carl Gustafs Stads Manufacturier. PH 6: 4315 (1756). Sturzen-Becker 2: 216 (1861). jfr klädes-, silkes-manufakturi m. fl.
Ssgr (†): manufakturi-bod. till manufakturi anknuten handelsbod; fabriksbod; jfr faktori-bod. PT 1758, nr 22, Bil. s. 2. Eskilstuna Manufacturibod vid Riddarhustorget. DA 1808, nr 5, Bih. s. 3.
-värk, n. = manufakturi. Bergv. 1: 561 (1705). Manufacturie-värket uti Ahlingsåhs. 2RARP 11: 404 (1739). —
MANUFAKTURIST, m.||ig. (-factorist 1760—1764. -fakturist (-c-) 1672 osv.) [jfr t. manufakturist]
1) (förr) till 2, 3: yrkesutbildad person som ägde l. förestod manufakturvärk; äv. om arbetsbefäl o. d. vid sådant värk. Stiernman Com. 3: 941 (1672). Manufacturister och Mästare äro de, som sit Handtverk lärdt, samt efter vunnit Burskap det samma drifva. PH 9: 339 (1770). Seitz ÄSvGlas 184 (1936). jfr stål-, tobaks-manufakturist m. fl. särsk. (†) i vidsträcktare anv., om yrkesmän i allmänhet. LMil. 2: Föret. 7 a (1764; om sagans dvärgar). När man besinnar, huru många Manufacturister Judafolket måtte hafva behöft til Tabernaklets utzirande, så (osv.). CAlströmer PVetA 1770, s. 8. Anm. till 1. Angående ordets bruklighet, särsk. i förh. till fabrikör, se fabrikör 1 anm.
Spoiler title
Spoiler content