SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1942  
MANUDUKTÖR -tö4r l. -tœ4r, m.; best. -en, äv. -n; pl. -er.
Ordformer
(förr äv. -eur)
Etymologi
[jfr d. manuduktør; till mlat. manuducere (se MANUDUKTION)]
(i fråga om dan. o. nor. förh.) person som meddelar enskild undervisning (för universitetsexamen). SvLittFT 1837, sp. 309 (om d. förh.).
Spoiler title
Spoiler content