MAR- ma3r~.
Etymologi
[jfr isl. mari, m., stödbjälke, nyisl. mari, m., sängstolpe, bjälke till underlag under en hylla, nor. dial. mare, mara, lutande stödbjälke; urspr. möjl. bildl. anv. av ett ord motsv. isl. marr, häst (se MÄRR)]
i ssgr som beteckna tillbehör till vissa slags arbetsåkdon.
Ssgr (i vissa trakter av Götaland, bygdemålsfärgat): MAR-STAKE. [sv. dial. marstake; jfr nor. marstokk, tvärstock i ställning för torkning av fisk] om var o. en av de stakar som uppbära häcken på en arbetsvagn l. varvid kättingar fästas i hörnen på en timmerkälke. Schück (1854; fr. Västergötl.). Landsm. XI. 9: 10 (1896). 4GbgVSH V—VI. 4: 36 (1903). Därs. 44. jfr Hof DialVg. 203 (1772). —
