SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1942  
MAREOGRAF mar1eωgra4f l. ma1-, l. -eo- l. -eå-, äv. MARIOGRAF -iω- osv., r. l. m.; best. -en; pl. -er.
Ordformer
(mareo- 1890 osv. mario- 19311932)
Etymologi
[jfr t. mareograph, eng. marigraph, fr. maréographe, marégraphe; av lat. mare, hav (jfr MAR), o. -GRAF]
i sht geogr. självregistrerande apparat för observationer av havsytans nivå, självregistrerande pegel. BtRiksdP 1890, 8Hufvudtit. s. 85. Ymer 1936, s. 288.
Ssg (i sht geogr.): MAREOGRAF- resp. MARIOGRAF-KURVA. mareogram. Fennia XXXIX. 5: 7 (1918).
Spoiler title