[jfr d. marg, margen, margin, fr. marge; av lat. margo (gen. -ginis). Formen marg har abstraherats ur margen, som uppfattats ss. sg. best. o. uppkommit som en försvenskning i uttr. i margen av lat. in margine. — Jfr MARK, sbst.1]
(numera i sht i lärt språk) = MARGINAL, sbst. 1; särsk. i uttr. i margen. VDAkt. 1694, nr 490(1693). (I minnessången över Wallin) förekommer ett ställe som jag sjelf strukit för i margen. Tegnér (WB) 8: 672(1839). På en marg i ditt bref omtalar du (något) gåtolikt. CJLAlmqvist(1846) i OoB 1904, s. 12. Härvid står i margen af en annan hand med blyerts antecknadt följande. Corylander LundDomk. 38(1884). (Ordet) Suenis, som är öfverstruket med tjockt rödt och i margen (av handskriften) rättadt till dacis. AntT XIII. 2: 39(1905). I undre margen (av en handskrift). HskrMedelt. 1: XIII (1920). — jfr INNER-MARG.
Anm. Förr förekom ordet i formen margine [efter den lat. böjningsformen (in) margine], t. ex.: Column-Ziffrorna .. sättas .. rigtigare upp i randen eller i margine af Columnen, än midt öfver densamma. Täubel Boktr. 2: 24(1823). En tums bred margine (skall på kartrenovationer) lemnas i papperets breddar. SPF 1835, s. 100.
Ssgr (numera i sht i lärt språk): MARG-ANTECKNING~020. Lundell(1893). —
