MARINISM mar1inis4m, sbst.2, r. l. m.; best. -en; förr äv. MARINISMUS, r. l. m.
Ordformer
(-ism 1871 osv. -ismus 1871)
Etymologi
[jfr t. marinismus, eng. marinism, fr. marinisme; till namnet på den italienske skalden G. Marini († 1625), vars stil utmärkte sig för svulstighet o. förkonstling]
litt.-hist. litterär barockstil i dess mest överdrivna form (överlastad med invecklade liknelser, tunga konstruktioner o. sökta ordlekar). Dalin(1871). (Gunno Dahlstiernas) ”Kunga Skald” är det typiska exemplet på svensk marinism. 2NF 27: 998(1918). NoK 117: 47(1933). —
