SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1942  
MARINERA mar1ine4ra, i Sveal. äv. -e3ra2, v. -ade; vbalsbst. -ANDE, -ING; jfr MARINAD.
Ordformer
(mainera 1690 (tryckfel))
Etymologi
[jfr d. marinere, t. marinieren; av fr. mariner, inlägga i ättika o. d., äv.: salta, motsv. it. marinare, inlägga (kött, fisk) i salt l. sur lag, till lat. marinus, havs- (se MARIN, adj.). Ordets urspr. bet. har trol. varit: ”ge havssmak åt ngt”. — Jfr MARINAD, MARINERAD]
kok. inlägga (kött, fisk o. d.) i marinad (för konservering); indränka (kött osv.) med marinad (för smaksättning); äv. i uttr. marinera kött o. d. med ngt, inlägga l. indränka kött osv. i av det l. det bestående marinad; i p. pf. äv. i adjektivisk anv. Rålamb 14: 93 (1690). Marinerad Strömming. Warg 318 (1755). Fisken urtages .. och marineras med oljan, persiljan och saltet. Hagdahl Kok. 336 (1879). 2NF 33: 1006 (1922).
Spoiler title
Spoiler content