MARKASIT mar1kasi4t, r. l. m.; best. -en; pl. (numera bl. om olika arter) -er.
Ordformer
(äv. -rc-, -rch-, -ass-. -it 1730 osv. -yt 1698)
Etymologi
[jfr t. markasit, eng. marcasite, fr. marcassite, it. marcassita, span. marquesita; av mlat. marcasita; av ovisst urspr.]
miner.
1) i sg. (förr äv. i pl.): rombiskt kristalliserat mineral med samma kemiska sammansättning som svavelkis, kamkis, leverkis, spjutkis, strålkis. Bromell Berg. 75(1730). Brander NatH 141(1785). Svenonius Stenr. 86(1887).
2) (†) ss. benämning på vissa andra mineral l. (halv)metaller; särsk. om vismut o. zink. ApotT 1698, s. 48.Rinman(1789). Dalin(1853).
