publicerad: 1943
MARTER ma4rter, äv. mar4ter, äv. 32, r. l. m. (l. f.) ((†) n. Kling Spect. Ii 2 a (1735), Ahlman (1872)); best. -n; pl. =; förr äv. MARTYR, sbst.1, n.; pl. =.
Ordformer
(mart(h)er 1584 osv. martyr 1619—1694)
Etymologi
[jfr ä. d. marter, martyr, r. o. n., d. marter; av mnt. l. t. marter, av lat. martyrium (se MARTYRIUM)]
1) (†) förhållandet att martera l. pina ngn; torterande. SthmTb. 30/10 1584. The Christnas Marter är hoos them (dvs. romarna under slutet av Domitianus' regering) Synd, som förre war een Gudztienst. Forsius Fosz 353 (1621).
2) (i sht i vitter l. högre stil) förhållandet att ngn blir marterad l. svårt plågad; svår(t) plåga l. lidande, kval; i sht förr äv.: martyrium; numera nästan bl. i pl. Fem lärde Män i Londen (blevo) dömde ifrån Lijfwet, therföre at the icke wille åter trädha til then Påfweske Läran, .. Hwilke alle ståndachteligen vthstodho sin Marter vthi Elden. Schroderus Os. III. 2: 42 (1635). Hvad tyck's E'r, när I nu Hans (dvs. Jesus') Marter skåden å? Frese Pass. 52 (1728). Om man bara sett händerna kunde man ha trott, att den tillhörande kroppen genomled de förfärligaste marter. Hedberg Räkn. 32 (1932). särsk. bildl., om häftig(t) själslig(t) smärta l. lidande, vånda. Schroderus Albert. 2: 54 (1638). Rousseaus heliga lif — var det icke et långt Marter under vitterhetens cannibaler. Thorild (SVS) 3: 6 (1791). Jag bidar en väldig gudom, som .. / .. löser med starka händer min ande från marterns bänk. Ekelund Vandr. 59 (1921). Svartsjukans marter. Palmén Ossendowski Vidd. 43 (1925). jfr SJÄLS-MARTER.
Ssgr (i allm. till 2, i sht i vitter l. högre stil): A: MARTER-BAN. (i sht i religiöst spr.) lidandesväg. Skådar jag din marterban, / .. Så kan jag i andakt blifva. Ps. 1819, 77: 3. Wikner Pred. 183 (1877). —
-BÄDD. [jfr t. marterbett] (†) om sjuk- l. dödsbädd. Wallin 2Pred. 1: 80 (1825). Palmblad Norige 329 (1846). —
(1, 2) -BÄNK. [jfr t. marterbank] pinbänk. Schroderus Os. 1: 101 (1635). Bremer GVerld. 1: 122 (1860). —
(1, 2) -HUS. [jfr t. marterhaus] (†) hus l. rum där ngn marteras l. lider plågor, tortyrkammare, pinorum; äv. bildl. När Sathanas wil .. göra osz ett Marterhws aff thet timmeliga korszet. PJGothus Tål. F 1 b (1601). Schroderus Os. 1: 775 (1635). —
-KRONA. [jfr t. marterkrone] (†) martyrkrona. Schroderus Os. 1: 33 (1635). Min brölloppskrans en marterkrona blef. Stagnelius (SVS) 4: 197 (c. 1820). —
-LEKAMEN. (i sht i pietistiskt spr., †) om den lidande Jesus' kropp. (Jesus') sårade .. marter lekamen. SRosén (1746) i KyrkohÅ 1912, MoA. s. 104. —
-MAN, m. (i sht i herrnhutiskt spr., †) om den lidande Jesus. KyrkohÅ 1903, s. 89 (1746). Pleijel Herrnh. 246 (cit. fr. 1779). —
(1, 2) -PLATS. (marter- 1635—c. 1765. marters- 1639) (†) plats där ngn marteras l. utstår sitt martyrium. Schroderus Os. 1: 496 (1635). Nohrborg 82 (c. 1765). —
(1, 2) -PÅLE. [jfr t. marterpfahl] tortyrpåle; äv. bildl. Dess (dvs. Polens) qval vid marterpålen / Skall röra hvarje bröst. Snoilsky 1: 136 (1869). Ställda vid marterpålen. Berg ArizCharl. 267 (1927). —
-VECKA, r. l. f. [jfr t. marterwoche] (numera bl. i Finl., i fråga om grekisk-katolska kyrkan) veckan före påsk (varunder gudstjänsterna fira åminnelsen av Kristus' lidande). Borg Luther 1: 405 (1753). (Bland grekisk-katolska kyrkans stora högtider räknas) Torsdagen, fredagen och lördagen under marterveckan. FFS 1902, nr 38, s. 8. särsk. bildl., om vecka l. tid som är full av lidande. (Herodes) giorde .. aff then gladeliga Iulen, een sorgfull marte(r)weko. PErici Musæus 1: 102 a (1582; möjl. ssg till marta, v.). Voigt Alm. 1686, s. 12. —
(1, 2) -VÄRKTYG~20 l. ~02. [jfr t. marterwerkzeug] värktyg varmed man marterar l. pinar ngn. Atterbom SDikt. 1: 77 (1811, 1837). Tikkanen Konsth. 40 (1925).
B (†): MARTERS-PLATS, se A. —
SAOB
Spoiler title
Spoiler content