MAS ma4s, sbst.2, m.; best. -en; pl. -ar.
Etymologi
[urspr. trol. personnamnet MATS (uttalat mās i vissa trakter av Dalarna), som uppfattats ss. ett för dalkarlar karakteristiskt namn. — Jfr MAS, sbst.3]
dalkarl, dalmas. Strindberg RödaR 173 (1879). Tobak brukar både masen och kullan, den senare likväl blott till rökning. Torpson Norden 211 (1887). Då kyrkbåtarna vid Siljans stränder komma roende under klockeklang med masar och kullor i brokiga drägter. PT 1903, nr 167, s. 3. UNT 1943, nr 15, s. 10. — jfr DAL-MAS. — Anm. Sannol. gm förväxling med sv. dial. mase, stor, duktig karl, kaxe, förekommer ordet hos Heidenstam Karol. 1: 302 (1897), Dens. Svensk. 1: 242 (1908) i formen mase använt om dalkarl med förnamnet Mattias (Mats).
