MASCHIKULI maʃi4kuli l. 0104, l. -kɯ-, r. l. m.; best. -n l. -en; pl. -s.
Etymologi
[jfr t. maschikuli; av fr. mâchecoulis, av ovisst urspr.]
(förr) befästn. med glugg försedd (burspråksliknande) utbyggnad på fästning varifrån anstormande fiender kunde bekämpas med skjutvapen, stenkastning l. nedhällning av kokande tjära o. d. KrigVAH 1887, s. 146.Nordström o. Dahlander ÖrebroSl. 17, 21(1908).
SAOB
