MATERIALITET mat1erial1ite4t l. 01—, r. l. f.; best. -en.
Etymologi
[jfr t. materialität, eng. materiality, fr. matérialité; av senlat. materialis, adj. (se MATERIAL, adj.)]
1) filos. motsvarande MATERIA 1: egenskapen att vara l. bestå av materia; förhållandet att vara materiell l. kroppslig; äv. konkret: det som är l. består av materia; det rumfyllande; kroppslighet; sinnlighet; substantialitet; rumslighet; kvantitet i o. för sig (utan några mått). SvMerc. 6: 713 (1761). Denna oerhörda materialitet, som i tunga massor vältrar sig framåt med tidens ström. Wikner Tank. 32 (1872). Författaren .. (har) allt för mycket eftersträfvat starka färger och materialitet i målningen. PT 1882, nr 212 A, s. 3. Vannérus PsykKardProbl. 8 (1937). jfr IMMATERIALITET.
2) (†) motsv. MATERIALISM 1 b: krasshet, cynism. Hedendomens princip innebär .. våldets och rikedomens herravälde, förenadt med hvarje slags brutalitet och materialitet. SvLittFT 1836, sp. 786.
