[möjl. avledn. av MATT, adj.2, l. kanske snarare biform till MARTLAmed anslutning till MATT]
(†) göra (ngn) matt, matta, utmatta; äv. refl.; äv.: underkasta (ngn) utmattande behandling (förhör) för att frampressa en bekännelse. Ens Kropp och skön Gestalt hon (dvs. sorgen) matlar och vthtårkar. Palmchron SundhSp. 161(1642). (Han) matlade sigh medh aff och an uthi hiertat omkring gående tanckar och anslagh. Sylvius Curtius 728(1682). Polisen, hvilken är i behof af julferier, efter så mycket mattlande af skälmar under dessa tvenne månader. CFDahlgren 5: 229(1833).
