SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1943  
MECKLENBURGARE mäk4len~bur1jare l. 30~200, m.||(ig.), om häst m. l. r.; best. -en, äv. -n; pl. =; förr äv. (i bet. 1) MECKLENBURGER, m.||(ig.); pl. =.
Ordformer
(mechel- 1635. mecklen- c. 1870 osv. mekel- c. 1700. meklen- 18511906. mächel- 1565. -burgare 1851 osv. -burger 1565c. 1700)
Etymologi
[jfr t. mecklenburger; till MECKLENBURG]
1) invånare i den nordtyska landsdelen Mecklenburg. BtFinlH 4: 289 (1565). Isogæus Segersk. 617 (c. 1700).
2) (i fråga om ä. förh.) häst (av ras) som härstammade från Mecklenburg. Ridderstad Samv. 2: 3 (1851). Scholander I. 2: 125 (c. 1870).
Spoiler title
Spoiler content