MED me4d, sbst.2, äv. (bygdemålsfärgat i vissa trakter) MEJ mäj4, sbst.2, n.; best. -et; pl. =.
Ordformer
(me 1845—1855. mej 1895 (: mejning)—1940. met 1855 (möjl. sg. best.))
Etymologi
[sv. dial. med, me, mej (maj); jfr d. med, märke, mål (maal og med, øiemed), nor. dial. mid, me(d), isl. mið, n.; substantivering av ett adj. motsv. fsv. miþer (se MID-)]
(i vissa trakter) sjöt. i fråga om sjöfarandes metod att orientera sig med användande av två syftlinjer som var för sig äro lagda genom två riktmärken; dels konkretare, om dylik syftlinje, dels abstraktare, i uttr. taga med, orientera sig på dylikt sätt. Ekström AfhFiska 50 (1845). (Vi fingo) tillfälle att kontrollera våra ”mej”, vilka befunnos vara riktiga. FoFl. 1935, s. 160.
Ssg: MED-TAGNING. (-mej-) (i vissa trakter) sjöt. GbgBohFmT 1940, s. 3.
