MEDIO me4diω, äv. -o l. -å, prep. o. sbst. n. oböjl.
Etymologi
[jfr dan. o. t. medio; eg. ablativ av lat. medius, befintlig i mitten (se MEDIUM)]
(numera i sht handel.) i fråga om tid: vid l. i mitten (av viss angiven tidsperiod, särsk. månad); dels ss. prep. i förb. med månadsnamn (urspr. i lat. genitivform), dels ss. sbst. i uttr. i l. till l. från osv. medio (av) januari osv. l. av månaden, stundom äv. av året, århundradet o. d. Kurck Lefn. 80 (1705). Iag låg i Skälfvan till Midio maj. HFinlÖ 405 (1730). I medio af Junii. Bååth-Holmberg Morf. 2: 252 (i handl. fr. 1832). Med medio förstås (vid växelförfarande) månadens femtonde dag. Fliesberg Handel. 36 (1891). I medio af förra århundradet. HTSkån. 1: 364 (1903). Med midten (medio) af en månad förstås (vid leverans av fartygslast) månadens elfte till och med tjugonde dag. SFS 1905, nr 38, s. 14. Medio december. TT 1927, Allm. s. 6.
