MEDLING, sbst.2 l. MEDLUNG l. MÄLLING, i bet. 1 m.||ig., i bet. 2 r. l. m. l. f.; best. -en; pl. -ar.
Ordformer
(med(h)ling 1628—1629. med(h)lung 1561—1742. mälling SvFolkv.)
Etymologi
[jfr fsv. midhlungs, medelstor?, midhlunga man, mæþlungu man, medelstor man l. människa, gen. resp. ssg till ett för övr. icke anträffat miþlung, mæþlung, avledn. av fsv. miþer, mellerst o. dyl., l. av det adj. som bildar första leden i sådana fsv. ssgr som midhaldel, mellandel, midhaldiur, djur av medelmåttig styrka (jfr MEDEL, adj.); jfr sv. dial. melling, finger närmast lillfingret, nor. midling, den mellersta av tre l. fem (t. ex. av tre bröder), mnt. middelink, långfinger]
(†)
1) person som på ett l. annat sätt intager en mellanställning. Straffa miszgerningz menniskior, Skona hwarken Höghe, medlingar eller ringare. L. Paulinus Gothus MonPac. 634 (1628). — särsk.
a) om den mellersta av tre bröder. Högg han ihiäl den äldsta. / Så högg han ihiäl den yngsta, / Mällingen låter han leefua. SvFolkv. 1: 384.
2) i fråga om tid l. levnadslopp: mitt(parti) resp. mannaår l. dyl. (Jag vet även) Vphoff, enda och medhlung på tijdherna. LPetri SalWijsh. 7: 18 (1561). Thenna Saliga vår Christendoms broders uphof, medlung och enda. Lange Norby 51 (1742).
Ssg (till 1): MEDLUNGS-DRÄNG. (†) halvvuxen dräng. En stadig och fullwäxt dräng ... En medlungsdräng (får i lön) 15 Dal. och en wadmals klädning ... En poike (osv.). Stiernman Com. 4: 1003 (1687).
