MEDTAGEN me3d~ta2gen, äv. (i vissa trakter) mä3d~, vard. äv. mä3~ l. me3~, p. adj. -get, -gne, -gna; -gnare.
Etymologi
[jfr d. medtagen, t. mitgenommen; p. pf. av MED-TAGA 4 i adjektivisk anv.]
1) om sak: delvis förbrukad, numerärt l. kvantitativt förminskad, reducerad, försvagad; mer l. mindre hårt åtgången; ”klen”; numera nästan bl. med anslutning till 2 (se dock slutet). RARP 8: 185 (1660). Det förråd som Borgerskapet och Guarnizonen haft i Staden (Narva), var tämmeligen medtaget och under belägringen åtgånget. Nordberg C12 1: 134 (1740). (Toll) förstärkte .. grefvinnan Armfelts medtagna reskassa. Tegnér Armfelt 2: 271 (1884). 3SAH 9: 163 (1894). särsk. (fullt br.) om ngns krafter, hälsa o. d.: försvagad, nedsatt, angripen, mer l. mindre illa åtgången. RARP 8: 185 (1660). Soldaternas kroppsstyrka var medtagen genom långa, besvärliga marscher. 2SAH 60: 135 (1883).
2) om person: vars hälsa o. krafter äro försvagade, utmattad, uttröttad, ”utpumpad”, svag; äv. oeg., om ett land o. d.; jfr 1. Vara mycket, svårt, hårt medtagen. Se medtagen ut. Vara medtagen av feber. RP 11: 449 (1646). Genom nattvak och sorg är hon redan mycket medtagen. Tegnér (WB) 7: 504 (1834). Landet var redan då medtaget genom ständiga utskrifningar och skatter. Odhner Lb. 245 (1869). Då man .. skulle hämta upp vatten från en brunn, följde en levande men mycket medtagen uggla upp med vattenspannen. SvD(A) 1929, nr 83, s. 10.
Avledn.: MEDTAGENHET, r. l. f. egenskapen l. förhållandet att vara medtagen; utom tillf. numera bl. till medtagen 1 slutet, 2.
