publicerad: 1943
MEDVÄRKA me3d~vær2ka, äv. (i vissa trakter) mä3d~, v. -ade. vbalsbst. -AN (se d. o.), -ANDE (numera bl. tillf., Ekman Siönödzl. 335 (1680), Livijn 1: 266 (1817)), -NING (†, Phrygius HimLif. 127 (1615), SkandGazette 1862, sp. 546); -ARE (se avledn.).
Ordformer
(vanl. skrivet -verk-)
Etymologi
[jfr d. medvirke, t. mitwirken; av MED, prep. o. adv. I 4, 6 c resp. (i bet. 2) I 10, o. VÄRKA, arbeta o. d.]
1) (utom i a, c numera bl. tillf.) jämte ngn annan deltaga i viss värksamhet l. i utförandet av ngt o. d.; äv.: medarbeta i ngt; äv. med saksubj.: jämte ngt annat deltaga i viss process, samvärka med ngt o. d.; äv. i p. pr. i substantivisk anv. På thet j .. sådana menniskior (som Stefanas husfolk) skulen vnderdånighe wara, och hwariom och enom som medhwerkar och arbetar. 1Kor. 16: 16 (NT 1526; Bib. 1917: bistår dem i deras arbete). Then inneboende Synden och medvärkande Nåden äro tvänne stridande parter uti the trogna. Bælter Christen 237 (1743, 1748). Jorden såsom medverkande i tilfrysning och uptening. NorrlS 1—6: 45 (c. 1770). Öfver-Ståthållare-Embetet .. (har) efterspanat .. de personer, som deruti (dvs. i mordet) på et eller annat sätt varit medverkande. PH 15: 245 (1792). I svenska medverkar näsan endast för bildningen af m, n, ŋ. Lundell Rättstafn. 20 (1886). — särsk.
a) (fullt br.) i fråga om aktivt deltagande i (offentlig) föreställning o. d.; ofta i p. pr. i substantivisk anv. Medvärka vid en konsert, soaré, välgörenhetsfest. Efter föreställningen samlades de medvärkande till en kollation. Forssman Aftonl. 10: 116 (1902). Delsbostintan .. medverkade (vid festen) med erinringar från skoltiden. NDA(A) 1933, nr 251, s. 9.
b) med särskild tanke på subjektet ss. blott biträdande l. understödjande l. hjälpande, övergående i bet.: bistå ngn med ngt, hjälpa till med ngt; äv. med saksubj.: vara ngn till hjälp vid ngt o. d.; jfr c. Svart Ähr. 62 (1560). Uthan then Helige Andes Gåfwor och medwärkande förmådde .. (missionärerna) intet. Ekman Siönödzl. 335 (1680). SkandGazette 1862, sp. 546.
c) [väsentligen specialfall av b] (fullt br.) med särskild tanke på syftet med värksamheten osv.: deltaga i värkandet för ngt; bidraga till ngt; äv. med saksubj.: vara en bidragande orsak till ngt l. en bidragande faktor; i sht i uttr. medvärka till ngt. Brist på vatten var en medvärkande orsak till att fästningen kapitulerade. Många lyckliga omständigheter medvärkade till att av detta obetydliga företag skapa en världsindustri. Hedniske och olärde Folck .., til hwilkas Omwändelse Romerska Kyrckian icke litet medwärckade. Brask Pufendorf Hist. 399 (”396”) (1680). I icke ringa mån har han .. medverkat till genomförande af de betydelsefulla reformerna. 3SAH 2: 22 (1887). Tradition och samlingsdrift har .. kraftigt medverkat därtill (dvs. till att den inbördes hjälpen inom allmogen bibehållit sig in i våra dagar). Nilsson FestdVard. 68 (1925). särsk. (†) i uttr. medvärka att göra ngt, bidraga till att göra ngt. Geijer I. 7: 85 (1826). Rydberg Ath. 358 (1876).
2) (†) i uttr. medvärka ngt, värka för ngt, främja ngt; särsk. i motsättning till: motvärka. Geijer I. 5: I (1810). De författare, som .. mot- eller medverkade den revolution, som .. (Oehlenschläger) i sitt lands smak .. åstadkommit. SvLitTidn. 1813, sp. 39.
Avledn. (till 1): MEDVÄRKARE, m.||ig., om sak r. l. m. (numera bl. tillf.) person som jämte ngn annan deltager i viss värksamhet l. i utförandet av ngt. Möller 1: 377 (1745). Meurman (1847). särsk.
a) (†) i uttr. ngns medvärkare, ngns medarbetare o. d. LPetri 2Post. 122 a (1555). Rudin 1Evigh. 1: 162 (1872, 1878).
c) (†) till 1 c, i uttr. medvärkare till ngt, person l. sak som medvärkar l. bidrager till ngt. Tegnér (WB) 2: 308 (1814). En mägtig medverkare til den Danska liberaliteten är domstolarnas offentlighet. SC 1: 11 (1820).
Spoiler title
Spoiler content