[jfr fsv. mäiare, mejare; liksom d. meje av mnt. meien; jfr fht. maen (t. mähen), feng. mawan (eng. mow); besläktat med lat. metere, meja, skörda, gr. ἀμάειν, meja, samt MAD]
1) skära l. slå (säd l., mera sällan, gräs) med lie l. annat slåtterredskap; äv. i utvidgad anv., med avs. på sädesfält l. äng. Linc.(1640). Risingh LandB 27(1671). (Skörde-)Maskinen .. mejar 2/3 tunnland .. i timmen. TT 1871, s. 266. Segt hö är ondt att meja. Granlund Ordspr.(c. 1880). (På åkergärdet) gingo drängarne och mejade korn. Hedenstierna FruW 74(1890). Rickson JerB 3: 122(1928). Anm. Ordet, som är allmänt brukligt som litterärt ord, användes i folkligt spr. bl. i vissa landsdelar. särsk.
b) (†) hippol. oeg., i fråga om en hästs sätt att gå: göra en cirkelrörelse utåt med (ngt av) benen. Tidén Bosk. 3(1841). Wrangel HbHästv. 763(1886).
2) mil. avgiva eld under förskjutning fram o. tillbaka i sidled av eldens riktning; numera bl. i fråga om kulspruta l. kulsprutepistol. 2NF 16: 1300(1912; om artilleripjäs). ExInf. 1927, s. 74.
MEJA NED10 4 l. NER4. Meja ner arma växter, som inte vore mer än halvvuxna. Lagerlöf Körk. 187(1912). särsk. bildl.; särsk. med avs. på soldater o. d.: hugga l. skjuta ned i massa. Tegnér (WB) 1: 98(1806). Icke ett skott lossades förrän på 200 m., men då formligen mejades det anfallande rytteriet ned till sista man. IllMilRevy 1898, s. 80.
Avledn. (till 1): MEJARE, sbst.1, m. [fsv. mäiare] person som mejar, slåtterkarl. Linc. Gg 3 b(1640). Moberg Sedebetyg 385(1935).
