MELIORATION mel1ioratʃω4n l. me1-, l. -år- l. -ωr-, l. -aʃ-, r. l. f.; best. -en; pl. -er.
Etymologi
[av senlat. melioratio (gen. -iōnis), till meliorare (se MELIORERA)]
förbättring som höjer värdet av ngt, i sht av en jordegendom; numera bl. lant. sammanfattande, om de arbeten som företagas för att höja jordens avkastning, grundförbättring, jordförbättring. RARP 8: 277 (1660). Med det vilkor .. at Hr Riksrådet .. betalar Häradsskrifvaren dess på bemälte Åhlsta hemman giorde melioration. 2RARP 4: 563 (1727). LandtmFörordn. 155 (1741). 3NF (1930).
