SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1944  
MELODRAM mel1ωdra4m l. me1-, l. -o- l. -å- (mèlådrám Dalin), r. l. m.; best. -en; pl. -er; l. MELODRAMA -dra4ma, ngn gg —32, n.; best. -at; pl. -er.
Ordformer
(-dram 1802 osv. -drama 1823 osv. -drame 17921809)
Etymologi
[av fr. mélodrame, av gr. μέλος (se MELODI) o. DRAM(A); formen melodrama bildad i anslutning till DRAMA]
1) mus., litt.-hist. o. estet. teaterstycke l. (för uppläsning avsedd) (prosa)-dikt som ledsagas av därtill komponerad instrumentalmusik (sällan av körer), varvid musiken inträder i pauser mellan olika talsatser l. ledsagar aktörens tal l. deklamation o. målar l. förstärker de gm talet uttryckta känslorna. Ariadne på Naxos, Melodrame uti 1 Act. SP 1792, nr 39, s. 4. Den gamla sträva stämman ljöd svärmisk, orden kommo som ur en melodram. Ossiannilsson Hav. 17 (1910).
2) (i sht i vitter stil) bildl., ofta nedsättande, om (del av) teaterstycke, dikt o. dyl. l. om uppträdande o. d. som på ett överdrivet l. oäkta sätt präglas av patos, våldsamma känslor l. rafflande händelser, växlande med sentimentalitet. Hvilken Dram! Ämne, intrig, upplösning — allt är förträffligt, min vän. Buller och klagan, o! och ak! Melodram och Tragedi! Remmer Turk. 61 (1824). GHT 1943, nr 36 B, s. 7.
Ssgr (till 1): MELODRAM-FÖRFATTARE. ConvLex. 6: 589 (1833).
-MUSIK.
Avledn.: MELODRAMATISK10040, adj.
1) till 1: som har de för melodramen utmärkande egenskaperna; äv. om person: som författar l. framför melodramatiska värk. ConvLex. 6: 589 (1833). En af Englands bästa melodramatiska skådespelare. Setterblad Mackenzie 169 (1887).
2) till 2: händelserik, livfull, spännande; ofta nedsättande: teatralisk, deklamatorisk; patetisk, uppstyltad, svulstig; på en gång rafflande o. sentimental. ”Stjernor, sol och måne!” — utropade jag melodramatiskt. OPSturzen-Becker (1844) i SturzenBecker 1: 73. Nej, vet du Augustin, nu börjar du verkligen bli melodramatisk. Quiding Hvidehus 167 (1899).
Spoiler title
Spoiler content