MEMORANDUM mem1ωran3dum2 l. me1-, l. -or- l. -år-, n.; best. -dumet (SvD(A) 1918, nr 301 A, s. 3, osv.), i best. anv. äv. utan slutartikel; pl. -da.
Etymologi
[av lat. memorandum, n. av memorandus, som bör kommas ihåg, gerundivum av memorare (se MEMORERA)]
1) i sht adm. meddelande l. skriftlig erinran l. inlaga i sammanfattande form rörande en aktuell situation l. fråga, kort skriftlig påminnelse (till överordnad myndighet); jfr MEMOAR 1. NF(1886). Detta memorandum (rörande flygolyckan) skall tillställas krigsrätten. SvD(A) 1930, nr 115, s. 6.
2) diplomatisk(t) aktstycke l. skrivelse mellan två staters regeringar, innehållande en kort o. klar framställning av en (tviste)-frågas läge; kort skrivelse i statsärenden; jfr MEMOAR 2. NF(1886). Memorandumet avser villkoren för fred och icke blott för vapenvila. SvD(A) 1918, nr 301 A, s. 3.NordT 1929, s. 10.
3) handel. mindre, skriftligt meddelande mellan köpmän l. affärsföretag (innehållande villkoren för en transaktion, ett kontrakt o. d.). Smedman Kont. 7(1874). Fliesberg HbKöpm. 2: 216(1900).
4) förr vid vissa lärovärk använd benämning på skriftlig ”varning”, ”meddelande” (se d. o. 3 a). Sjöberg Kvart. 1: 42(1924).
