MEMORERA mem1ωre4ra l. me1-, l. -or- l. -år-, i Sveal. äv. -e3ra2, v. -ade. vbalsbst. -ANDE, -ING.
Etymologi
[jfr d. memorere, t. memorieren; av ä. fr. mémorer, ha i minnet, av lat. memorare, minnas, komma ihåg, till memor, adj., ihågkommande. — Jfr MEMOAR, MEMORANDUM]
1) (nästan bl. i vitter stil) gm upprepade omtagningar metodiskt (söka) fästa i minnet ngt som man skall framsäga o. d. (ett föredrag l. anförande, en roll, en sifferföljd o. d.); lära sig utantill; stundom äv. med inbegrepp av att ur minnet återge det inlärda. Med Guds hjelp kan jag altidh .. elaborera och memorera en svensk predickning. Cavallin Herdam. 5: 170 (i handl. fr. 1727). Med memoreringen af rollerna var det (hos Svante Hedin) sällan så noga. Hellander Teat. 122 (1898). Wedberg Föredragn. 24 (1924). jfr SIFFER-, STAVELSE-MEMORERING.
2) (†) anteckna, anmärka, erinra. Hwadh .. är memorerat om RikzDrotzetens .. åliggande, .. må honom förbehollit blifwa. CivInstr. 345 (1661).
Ssgr (till 1): MEMORERINGS-TABELL. psykol. avsedd att användas vid övning i memorering. Herrlin Minnet 321 (1909). —
